nu kommer väl ja att bli på hoppad…

men av det jag läser så har det gått fel för er nånstans och det är ditt fel han har inte respekt för dig …
att kasta en hund i backen eller att stirra ut den näsa mot näsa funkar bara om man är konsikvänt

om du nu trycker ner han mot marken så kan du ju inte efter 30sek gå upp och säja nepp det funkade inte …

jag är uppfödd med den hårda skolan och jag vet att den funkar

att stoppa en näve godis i truten på en sån hund kan dölja problemet men inte ta bort det

du säjer att du går bruks med han kan inte dom hjälpa dig?

Du skall absolut inte trycka ner hunden eller dra den i kinderna, inte på något sätt använda våld eller bråka med hunden, då kommer du få dubbla problemet tillbaka eller så får du en hund som börjar bita på riktigt.

Har erfarenhet av denna typ av beteenden och har själv haft egen hund som betett sig på samma vis som valp och delvis som unghund. Det första man måste göra är att ta reda på orsaken/orsakerna, därefter jobba efter dem. För min hund var det övertrötthet, dåligt tålamod/krävande av uppmärksamhet eller för mycket (negativ) stress. Egentligen ett ganska vanligt beteende bland valpar/unghundar, du är absolut inte ensam.

Lär dig din hunds signaler, genast du märker att det är på väg avbryter du, helst skall det gå så fort så du hinner stoppa och lugna ner hunden innan det hinner börja. Men hinner den redan börja så använd något som fungerar och bryter genast, ex. stig på kopplet, ställ honom mellan dina ben och håll fast honom där en stund, kör ryggsäcken, sträck ut armen och håll kopplet stramt så hunden inte slipper åt att hoppa och bita, eller något annat som fungerar. Avbryt genast varje gång så kommer det med tiden bli färre och färre "utbrott". Inomhus hände det också när han var valp, då var det att direkt köra passivitetsträning.

Se över vardagen ifall det är något annat förutom att avbryta dessa "utbrott" du kan göra, är han stressad av sig annars? Kanske du behöver miljö- och passivitetsträna mer o.s.v.

Jag behövde också ändra på mig själv, dessa "utbrott" fick jag bort helt på promenader genom att göra som ovan, men de fanns fortfarande kvar i nya miljöer, framförallt när vi var på kurs eller gruppträningar, jag var ofta lite nervös och det märkte hunden av, genom att ändra på mig själv och vara mer lugn och självsäker, ignorera upmmärksamhetskrävande blickar från hunden och vara beredd på att genast avbryta eventuella "utbrott" fick jag bort dem också.

Lycka till! Dessa hundar brukar bli mycket trevliga hundar sedan, bara man arbetar med dem på rätt sätt och inte börjar bråka med dem gällande dessa tokryck.

#1 Nej, man får absolut inte hålla på på det viset med denna typ av hundar, har man inte erfarenhet av dessa beteenden kanske man inte skall uttrycka sig heller. Har stött på personer med denna typ av hundar som tyvärr tar till sig sådana dumma råd och till sist får de en hund som  är påväg att bli farlig på riktigt. Man får absolut inte tro att man kan skrämma bort problemet, man måste arbeta med grundorsaken.

TS, kan tillägga att jag inte fick särskilt mycket hjälp att gå tillväga utan fick lära mig på egen hand hur man arbetar med dessa hundar, skulle jag lytt alla dumma råd om att trycka ner hunden och annat dumt som bara triggar och gör problemen värre skulle jag inte fått den underbara hund jag har idag, lyssna inte på någon som kommer med dåliga råd.

alla har olika erfarenhet eller hur?

va har du för hund då? som du hade sååå problem med?

Haft samma problem med min tik(vorsteh). Började med "ryggsäcken" och det har fungerat för oss.

Man sätter sig på huk/knä bakom hunden som ska sitta framför dig med ryggen mot dig. Man sätter sig lite som en ryggsäck bakom/runt hunden och kan hålla och stryka den lugnt.

I början kan man göra detta hemma när hunden är lugn. Hålla fast den ett tag och släppa den när den är lugn. Börjar den bita/tjorva sitter man lungt o tyst kvar. Brukar försöka sitta så 10min varje kväll. Man övar på att sitta stilla o bli fasthållen.

Gör samma sak när hon får sina överslag. Sätter henne fort ner på backen och sitter tyst bakom henne o håller fast henne tills hon lugnat. Släpper henne…och fortsätter hon är det bara o göra samma sak igen. Gäller o vara snabb o inte släppa fast hon håller på å försöker åla sig ur. Håll dig lugn och säg ingenting till hunden. Vet hur frustrerande det är med en stor valp som hugger efter en.

Aska var helt tokig i våras. Kunde komma mot mig i full galopp och slänga sig mot mig. Ställa sig på kopplet fungerade inte för mig då det var snö och halt ute och mina skor inte höll still kopplet.

I mina ögon finns det ingen anledning till att lägga hunden ner.

#2
Tack Teddies matte!
Jag tar till med dig du skriver. Jag ska försöka att låta bli de "hårda metoder" som jag får som råd av en del välmenande människor. Jag känner mig själv INTE tillfreds med att vara så. Jag kan vara krävande och allvarlig när det behövs, men just detta att hålla ner dem ( obs att jag inte "kastar" ner något djur i marken, som någon innan skrev, det vore helt fel ) och vänta ut dem, som en del säger, förstår jag inte. Med just denna ras får man nog vänta tills någon av oss dör, i såfall 😉. Det är en envis ras…
Jag har fått rådet att "lägga ner" honom och gå över honom flera gånger, fram och tillbaka. Jag undrar i mitt stilla sinne HUR…

När min hund var valp hos sin uppfödare var han pipig och lite ängslig för nya saker. Han var dock den tuffaste vid mentalbedömningen som gjordes vid 8 veckor av utbildad mentalbedömare. Valpen har varit väldigt "plåstrig" på mig och på brukshundsklubben säger ledarna att vid sökträningarna att han blir väldigt orolig när jag försvinner ur sikte och gömmer mig. Han blir nästan lite "utom sig" säger de. Han har ju mig alltid i närheten. Nästan aldrig ensam.

Och nu…ursäkta; vad är "ryggsäcken"?

Tack och hälsningar!

#5
Tack Lans!
Precis när jag frågade om "ryggsäcken" beskrev du den så bra! Ska verkligen försöka det!
Min hund har väldigt svårt med långvarig kroppskontakt, inser jag nu. Han får av olika skäl inte sova eller komma in i mitt sovrum. ( Min särbo är halvsidesförlamad, och jag vill inte att han blir "drabbad" av min hund när han är hos mig!) 
När min hund och jag gosar blir det mest att jag gosar och han biter i händerna på mig.
Jag brukar lägga mig en stund i hans stora Biabädd på kvällen. Ibland kan han bli lugn när jag smeker honom men ofta biter han i mig och då går jag därifrån. Kanske det är fel, det med…?  Jag tvivlar verkligen på min egen förmåga som hundägare just nu, och jag försöker att hämta in svar från flera olika håll. Detta är ett av sätten, och jag uppskattar er som håller en god ton i svaren och förstår att jag gör så gott JAG kan men att jag är öppen för råd som är givna med goda intentioner. Det finns ju en anledning till att man går med i ett forum och ställer en fråga eller ber om råd!
❤️

Otroligt vanligt unghundsbeteende, du behöver inte alls känna att du är ensam. Särskilt hos hundar med mycket social kamp dyker det här beteendet upp, jag har själv haft det hos båda mina brukshundar. 

Det som fungerade för mig var att låta hundarna ha ett brett, fast halsband på sig. När den sedan börjar varva upp, vilja bitas och kampa så tog jag ett ordentligt grepp i halsbandet - och sedan väntade jag. När hunden varvat ner, kanske satt sig och börjat pusta ut, då släppte jag och vi fortsatte promenaden igen. 

Att jag väljer att ha ett brett halsband är för att jag vill undvika att bli för fysisk med hunden, i och med att det kan trigga ytterligare kamplust. Jag vill ha ett neutralt grepp där hunden själv får komma till ro, och halsbandet tillåter det.

#4 Hade du haft erfarenhet av dessa hundar skulle det ha märkts, men nu har du inte det, så som du beskriver skall man verkligen inte göra.

#8

Tack Majken!
Jag har VGW-bälte OCH ett mellanbrett halsband på min hund. Dubbelkoppel.
Jag har precis kommit in från en promenad som till en början med gick väldigt bra. Jag stannade och pratade med ett par och då var cirkusen igång igen…
Jag provade ryggsäcksmetoden men efter ca 15 minuters kamp om att hålla om honom, få fatt i honom igen, undvika att bli sönderbiten osv så började jag gå hemåt. Paret följde med på behörigt avstånd och jag fick diverse råd om att höja rösten, vara mer bestämd osv… Jag har provat allt detta.
Nu fick jag rådet av Brukshundsklubben att prova med vattensprutstråle mellan ögonen precis INNAN jag ser att han ska attackera.

#9
Jag har en känsla av att den som kallar sig rudyC kanske vill provocera här i tråden. Bäst att låta det vara "bra så" med denna kommentering, för att hålla tonen fortsatt god… 😇

#10 Jag skulle nog testa på att precis som också Majken! skriver ha ett halsband som du tar ett stadigt tag om, ryggsäcken kanske blir lite struligt med en så pass stor hund ändå när den är uppe i varv. För mig funkade det bäst med att ha ett halsband och hålla ut kopplet sträckt och antingen bara stå och vänta ut eller fortsätta gå och låta hunden inse att det inte lönar sig att hålla på och hoppa och ha sig, men kanske lite knepigare med en tyngre hund.

Skippa det där med vattensprutandet, medan du hittar ett sätt som fungerar att avbryta, fundera ut varför hunden gör såhär också så du vet hur du skall fortsätta.

#10 Jag kan till viss del förstå tipsen du får om att "vara bestämd, ryta till" osv. Det fungerar om man som jag har en väldigt vek hund. Min nuvarande blev jag rejält förbannad på första (och enda) gången hon bestämde sig för att smaka på min arm på promenaden, men din hund är helt klart inte så vek - det kan du använda som motargument nästa gång du får förslaget. 

Reagerar han om du kastar hårda godisar i backen?

#11
Min hundvalp är stor, så det är ett rent fysiskt problem att hålla honom i ett koppel ut från min kropp… Han är hög och lång i kroppen, väger redan runt 30 kilo.
Jag ska i alla fall testa vattenpistolen. Som jag kanske inte skrivit tidigare har han blivit extremt doftintresserad sista veckorna, och det kan ju vara ett jobbigt hormonpåslag nu…

Jag kämpar på!

#13 Fast varför? Man skall inte försöka skrämma bort dessa problem, det gör det bara värre, istället tar man reda på varför hunden gör som den gör och arbetar utifrån det, under tiden man försöker hitta orsaken avbryter man på ett lämpligt sätt, att skrämma eller skapa obehag är inte ett lämpligt sätt. Du skall satsa på att skapa en bra relation till din hund, inte tvärtom.

Testa då istället med att ta tag i halsbandet direkt och vänta tills hunden lugnar ner sig.

Det finns inga genvägar, man löser aldrig några problem med quick-fix.

Boktips; "Släpp kontrollen lös" - Leslie McDevitt

#14

Vattenpistol-tipset har jag fått från ledarna på Brukshundsklubben nu idag. Jag går min andra kurs där nu, och de känner ju till min hund lite grann.
Jag skulle se detta vattensprut som ett sätt att avbryta kampen hunden väldigt gärna vill ha igång med mig. Han ska väl inte vara den som börjar kampa, utan nöja sig med att jag ibland bjuder in till kamp med trossen, handduken och läderlappen.
Jag fick rådet att inte alls gå in i konflikt med min hund. Bryta beteendet var det akuta rådet jag fick.
Åh, tack för boktipset! Ska kolla detta!

#15 Men det går ut på att skapa obehag för hunden, slutar hunden så är det för att den blir rädd/känner obehag och det är inte ett bra sätt att gå tillväga, man skall skapa en bra relation till sin hund. Mycket bättra då istället att ta tag i halsbandet, stiga på kopplet eller dylikt som enbart hindrar hunden från att hoppa. Tyvärr känner inte alla tränare/klubbar till såna här hundar och har trista råd de också, man får köra sitt eget race istället. 

Kolla in boken, den tar upp just sådana här problem.

#16
Ska kolla biblan imorgon! Tack Teddies matte!

Hej!
Jag vill bara berätta för er som gett mig råd här på forumet hur statusen är precis NU:
Efter samtal med uppfödaren bestämde vi att jag skulle ta min hund och komma till henne idag.
Efter 4 timmars bilfärd var vi framme. Hon mötte ensam oss på parkeringen och vi gick på en kort promenad med jycken. Det var mycket nytt och det gick bra. Sedan hämtade uppfödaren en av sina vuxna berner sennentikar.
Vi satte hundarna bredvid oss, som om vi träffades för att samtala med en ny bekantskap ute…
Min hund började ganska snart att bita i kopplet och i mina händer efter det att jag sagt till honom att sitta. Han ville bara fram till den andra hunden och blev väldigt irriterad på att han inte fick sin vilja fram.
Han började ladda för ett riktigt bråk och då gick uppfödaren emellan och sa till R I K T I G T   barskt. Han blev rätt moloken men började rätt snart att försöka mopsa sig mot henne. Det gick ju inte. Hon tog tag rejält  i kindpåsarna och under hakan och fick dra ner honom i kopplet ett par gånger.
Uppfödaren kikade på mig och hur jag kommunicerar med min hund…och sa en del pinsamma sanningar. (De är säkert sanningar ☺️…)
Jag gullar och pratar FÖR MYCKET. Hunden får en ström av ord som den inte kan koppla till något egentligen.
Jag är för "len" i rösten.
Jag viftar och "peppar" för mycket med kroppsspråket.
Kontentan just nu är att jag ska tänka som en militär som ger order; kort och inget utrymme för missförstånd.
Jag måste gå ner i röstläge.
Jag måste välja ut enstaka kommandoord och enbart hålla mig till dem. Inget "dösnack".
Jag måste snabba på när jag reagerar och korrigera snabbt med ett tydligt "nej"…

Och vad är det värsta, tror ni? Jo, att inget av det hon sa är någon nyhet för mig… Jag VET ju hur man ska vara! I teorin. Jag TROR att jag är så man ska vara….

Medan min hunds matte nu ska ägna sig åt självrannsakan ska min hund vara kvar ett par dagar hos uppfödaren för att studeras lite närmare! 🤓 Min hund ska ställas ut i uppfödarens hemtrakt, så då slår vi två flugor i en smäll; jycken får lite tuffare "uppfostran" ett par dagar samt får umgås med en hel skock självsäkra, vuxna berner sennenhundar och dessutom träning inför utställningen, och jag ska försöka "vila" lite från anspänningen det har varit med dessa kamper. Jag ska dessutom skaffa boken som jag fick tips om här ovan.

Hej så länge!

Ta med dig en repknut eller annan kampleksak och då hunden börjar så så visar du leksaken och kampar med leksaken istället. Din hund försöker bara få igång dig att busa.

Kolla då hundar leker med varandra. De nafsar i nacken, benen m.m. för att få igång dom att börja leka. 

Din hund är bara busig, jag lovar. :) Om du bär leksaken i handen närmast hunden så kommer den inte hoppa upp, kommer inte bita på kopplet och kommer inte bita på dig, den kommer bita i första bästa. 

Nästa steg kan du lära hunden att bära leksaken - detta ger hunden ett jobb och ett arbete. Även detta kommer ge utlopp för att vilja ha nåt i munnen.

Att trycka ned, brottas med och ta i hunden är i detta läge bara en belöning. Du brottas ju! Brottningslek är också lek. Morrande under lek är bara lekmorr så dina tillsägningar är bara lekmorr i hundens huvud. Därför det inte går igenom. 

Unghundstiden varar inte för evigt så ta med en möjlighet att busa på promenaden så blir inte hunden lika uttråkad och säger "Jag har tråkigt, kan vi inte leka istället?"

Så småningom kommer du kunna träna fot m.m. med denna leksak som belöning. :)

Här kanske du kan hitta lite inspiration:
http://www.asashundar.se                                          
http://www.dogma.nu/Aartiklar
http://www3.shellkonto.se/lollo/dogsiteartiklar.htm
http://urplay.se/Produkter/162012-UR-Samtiden-Hunden-i-tv-Hundar-ar-inga-vargar

# 19
Jag vill bara berätta att jag har kontaktat och varit hos en hundpsykolog via IMMI. Min hund bedömdes vara mycket stark, mycket "kampig" och ha mycket "rottweiler" i sig… Jag skulle INTE kampleka med honom, och heller inte ta en konflikt…
Avledning med klicker rekommenderades.
Jag har snart provat ALLT vad gäller att få bort det hemska bitandet och hoppandet upp mot mig. Vissa dagar orkar jag och är envis och nonchalerar eller bara sätter fast honom i en stolpe ute tills det går över. Andra dagar är jag trött, känner hur ont allt detta bitande gör och blir rejält förbannad.
Min hund är nu 6,5 månader och han är helt underbar inomhus. Vi har roligt med sök och spår…men han tål verkligen inte att jag säger till, och han blir så triggad av andra hundar. Om mötande hundar är lugna och inte "går igång" på min hunds inviter vänder han sig mot mig och biter…

Jag ska ge honom tiden till han blir 1 år. Är inte detta beteende borta då måste jag tyvärr göra något. Så här går det inte att ha det resten av livet tillsammans med hund.

#21 Okej då förstår jag dig. 🌺

Hej igen!
Det var ett tag sedan jag skrev frågan här, och nu är min hund 10,5 månader. Han har de sista två veckorna slutat att bita mig! Helt otroligt. Han är så go´och mysig nu. ( jag förstår inte riktigt vad som hänt…) Han hoppar däremot gärna på mig i obevakade ögonblick och rider… Men jag slipper se ut som en misshandlad på armarna! :-)  Självklart tar jag ner honom direkt, men jag har slutat att använda rösten. Den har triggat honom mer.
Tyvärr har han en svår läkning efter en armbågsledsoperation, och min stora sorg nu är att han kanske inte blir återställd. Jag måste snart ta ställning till om han ska få vara kvar i livet eller inte. Hjärtat blöder och ögonen gråter. Varje dag.

#23 Hoppas han läker bra. 🌺

#23: Hej
Gammal tråd,men har liknande problem med min valp. Han hoppar biter/hugger på mig- inomhus. Har försökt allt,ignorera avleda säga ifrån (på skarpen,i smärta) Inget funkar.

I vilken ålder börja du märka att han lugnade ner sig?

Min är lika oavsett om han har fått promenader,lekt,aktiverats eller bara vilat.
Vad göra?? Jag funderar seriöst på att omplacera honom då jag tydligen gör något fel.