Första tanken "ett jobbigt/hopplöst fall". Nästa tanke "en utmaning/möjlighet". Jag tror ingen eller alla hundar egentligen skulle kunna klassas som problemhund. Alla hundar har något problem, de flesta kan rätt person med rätt kunskap lösa. Men, samlingsbegreppet behövs kanske, jag vet inte. Jag ser inte min egen hund som problemfri, men skulle inte kalla honom problemhund utan snarare att jag som ägare inte lärt mig än, eller gjort rätt än. Jag har fått ta bort en svårt aggressiv hund och jag vill aldrig aldrig hamna där igen, därför är jag otroligt ödmjuk för allt man har lätt att kalla problem och se det som en möjlighet till träning. Hade jag haft chansen att fortsätta söka efter rätt hjälp till tiken vi fick avliva så hade jag gjort det, och den känslan försvinner aldrig - att jag hade velat få en chans till. Därför ser jag nu "problemhundar" som missförstådda, och en möjlighet att lära sig mera om hundars beteenden.

#1 Beklagar förlusten, förstår precis.

Jag har en "problemhund" som jag jobbar på som ett projekt. Massa problem, för många för att fungera i vardagen. Tur vi bor på landet men ändå. Samhällets ramar passar han inte in i.

Missuppfattad, felbehandlad, feltränad hund eller att de hamnat i fel typ av miljö. Är ju få djur som föds med problem men tyvärr så hamnar väl många hundar med fel ägare av en eller annan anledning. (En border collie i en trång lägenhet i stan ökar ju helt klart risken för problem än en som bor ute på landet och får jobba med får).

Som min inneboende hund, han köptes enbart för att hade fin färg att para med deras tik, ingen tanke lades ner på hans beteende han låg alltid på människofötter och brydde sig inte om andra hundar han var den enda i kullen som var extremt bunden till människor och hamnar sen hos en som inte alls uppskattar en "klängig" hund som alltid vill vara med och fick då mycket skäll och tillrättavisningar vilket bara ledde till en ond cirkel eftersom han blev mer osäker och ville ha ännu mer närhet och blev ännu mer klängig.
Han hade ju aldrig blivit en "problemhund" om han hamnat hos rätt ägare från början men har ju nu tyvärr extremt mycket psykologiska problem som bara förstärkts med åren.

Vår labbe hade säkerligen räknats som problemhund hos fel sorts ägare! Vi fick ju anpassa oss en hel del efter hennes behov som vi inte alls hade tänkt från början och nu är väl hennes enda "problem" att hon är på tok för självständig och självsäker och inte drar sig för att visa vad hon verkligen vill. Så dem befinner sig verkligen på motsatta ändar av självsäkerhets skalan.

Kort och gott - problemmänniska !

#4 Utveckla? :)

En hund med beteenden som försvårar den allmänna vardagen.

Håller med #6 - en hund som inte fungerar i den normala vardagen. Sedan kan vardagen skilja sig mycket mellan människor och just därför kan det skilja mycket mellan dom problem som folk anser är problembeteenden.

En felbehandlad, otränad hund som inte kan bete sig normalt i vardagliga situationer.

Problemhund = Inlärda felbeteenden, en hund gör olika beteenden för att den tror att det är rätt, och har fått lära sig att så kan jag göra för då blir det såhär.. :)

Problemhund = en hund som hamnat hos en ägare som tycker att hunden ger problem, för ägaren. som kanske inte hade varit ett problem för en annan ägare. 

Problemägare: En ägare som ger hunden problem, kanske i form av för lite motion och stimulans som gör att hunden förvandlas till en problemhund, alltså då den blir ett problem för ägaren. 

Summa summarium: Problemägarna behöver tränas så att dom kan ge hundarna vad dom behöver i form av anpassad träning, motion, trygghet, stabilitet, begränsning  osv :)

En hund som kan vara farlig för omgivningen, både för människor och andra hundar.

Håller med #11. Tycker bakgrunden spelar roll. Ta säg en omplaceringshund som farit valdigt illa, blivit slagen o.s.v. och det enda sätt den vet att umgås med människor och andra hundar är med aggressivitet eller kanske tvärtom, den visar extrem rädsla. Det är en problemhund. D.v.s. hunden är helt förstörd och det är tveksamt om det går att komma till rätta med.

En normal valp som hamnar i ett normalt hem men inte blir uppfostrad på rätt sätt och kanske skäller eller drar i kopplet är inte en problemhund. Däremot har familjen antagligen hundproblem.

Tycker ordet problemhund ofta är ett sätt, antagligen omedvetet, att skylla ifrån sig. Min hund ÄR si eller så. Det är den inte alls. Det är någon som har gjort den sån.

Mina hundar har inte varit perfekt uppfostrade, långt ifrån. Men det är jag som brustit, jag har inte råkat få problemhundar.

Min tik var en problemhund. Hon hugg mig som unghund, när det slutade blev hon aggressiv emot män, andra hundar, andra djur öht, cyklister, folk med rullstol, rullator, barn, barn som åkte på skateboards, allt. Hon var helt galen och inget var varken inlärt eller på något vis fel ifrån tidigare då jag haft henne sens valp. Jag har lyckats få bort dom flesta problem med skvallerträning när hon blev över 3år, hon lyssnade aldrig innan, hon fick "black outs" och det var inte min hund längre.

#13 Vad är det för hund du har, schäfer?

#14 En blandras, schäfer labrador.