Hej hej!

Jag har en känsla av att det här kommer att bli ett långt inlägg, för det inte små problem det handlar om precis, speciellt inte då jag har en väldigt stor hund (en korsning mellan schäfer, leonberger, rottis och golden). Jag vet inte riktigt vart jag ska börja någonstans. Jag kanske ska börja med hans mamma…

Jag och hon jag bodde hos ett tag var fodervärd åt en tik som vi sedan fick reda på var dräktig. Ägaren visste om detta, men var inte intresserad av att ta hand om valparna, därför fick vi detta ansvar med att ta hand om dom. Tiken har ett jättebra psyke! Hon är otroligt social, om inte väldigt barnkär och helt enkelt underbar. Det enda problem vi nånsin stötte på med henne var det här med hundmöten, och det är ju inget ovanligt problem. 

Hur som helst, vi förberedde oss så bäst vi kunde inför valpningen, och tyvärr blev det en dödfödd, och därför bara fem valpar. Vi märkte direkt att tiken inte hade nåt intresse för valparna just då, utan ville bara gå ifrån så fort det var över. Hon diade valparna såklart, men hon verkade ändå väldigt motvillig till det-- och detta troligtvis på grund av att hennes ägare bara hade lämnat henne hos oss i hennes tillstånd. 

Valparna växte upp, och alla hade olika personligheter och de fick varsitt hem. Även min Wolf, som först då var hos min bror. Tyvärr hade han inte mycket tid till honom, så någon annan tog över honom, men även där fanns det hinder som gjorde att de inte kunde ha honom, så till slut hamnade han hos oss igen. Det var inte mycket problem hos honom då-- han hade sen liten träffat många djur och hundar och även barn, då hon jag bodde hos har en son.  Det enda han visade var typiska valp beteenden, eller det var det vi trodde i alla fall. Han försökte dominera oss, alltså hoppa på oss och bita tag på tröjarmar och morra samtidigt som han gjorde detta. Under den tiden hade jag praktik på ett hunddagis, och där frågade jag om råd och gjorde det bästa jag kunde för att korrigera hans beteende. 

Sen fortsatte det utomhus under promenaderna. Han började ta tag i kopplet och slita och dra och morra och det var helt omöjligt att hejda honom-- jag ska även tillägga att under denna tiden var jag oerfaren, och visste bara det jag hade läst om, samt frågat om på hunddagiset. Vi gick även på kurs, men även där var det enorma problem då han fortsatte, och även försökte ta tag på händer på människor. Likadant var det med hundmöten.  Så fort han fick se en hund började han morra och ställa sig på bakbenen för att slita och dra och skälla. Att locka med godsaker gick inte, utan han var helt fokuserad på hundarna och skulle för allt i världen till dom. Vi snackar ren frustration, och inte bara det där skällandet. Han är inte så liten heller, så det är inte det lättaste att hålla tag i honom, speciellt inte med tanke på hur oerfaren jag var då (nu är jag utbildad hunddagisföreståndare och har otroligt mycket mer erfarenhet och kunskaper med hundar). 

Detta har alltså pågått i tre år. Jag och han flyttade till slut och nu bor vi ensamma med två katter, och han är en helt underbar hund-- ni får inte tro nåt annat, han är världens goaste knähund. Han är hur lugn och mysig som helst inomhus och inte det minsta problematisk med mig längre, och inte heller med de han känner. Han fungerar jättebra med katter som sagt, och har även träffat på kaniner och fåglar helt utan några som helst problem. Han följer även med mig på jobbet varje dag (hunddagiset) och har möjlighet till att springa i en rasthage och aktivera sig där. Han går även jättefint i koppel, förutom när man träffar på hundar. Nu går det lättare att kontrollera honom så länge man håller bra avstånd. Däremot har problem gått åt ett annat håll-- människor. 

Det går bra om någon går förbi honom, men blir han överraskad så reagerar han snabbt och kan hugga till.  Detta har även hänt om någon står helt stilla. Han ställer sig och nosar och människan står helt still och varken pratar eller håller kontakt med honom, och rätt så det så nyper han tag i benet, helt utan någon varning.  (detta är då med nya människor och inte med de han känner). 

Han klarar även inte av att vara i box, för då stiger hans nivå så pass högt att det inte går att ta kontakt med honom eller korrigera honom så fort han ser en människa gå förbi. 

Nu är det så här med att jag är i behov av boendestöd. och detta har nyligen påbörjats. Detta innebär att folk kommer hem till mig för att hjälpa mig med att städa och liknande, och då är det inga problem för mig att ha Wolf kvar på dagiset. Men ibland, som idag, blir det lite senare under dagen, så jag var tvungen att ha honom hemma. Jag tar alltid ut honom när han ska träffa nya människor och han har alltid munkorg på sig när han är ute efter alla dumma incidenter. Idag var hans reaktion positiv-- boendestödet har jobbat med hundar och har stor erfarenhet med "problemhundar" så hon ignorerade honom och pratade med mig, och han sprang glatt fram till henne och begärde gos. Det gick hur bra som helst, tills han plötsligt försökte hugga tag i henne, flera gånger, helt utan varning. Och det är just det som oroar mig. 

Jag vet inte vad jag ska göra med honom. Han är helt underbar när han inte visar dessa tendenser. Jag aktiverar honom mycket, och det har gått hur bra som helst varje gång man tar med honom till vet eller djuraffären, men detta har även lett till att jag inte våga ta hem mina vänner eller om jag skulle träffa någon.  Detta har varit ett problem allt för länge nu. 

Tack ni som orkade läsa igenom den här texten. Jag hoppas jag förklarade allting tydligt nog.