Jag skulle kollat upp hos veterinären ändå, kan vara allt ifrån ledsmärta till tandproblem, för så som du beskriver det brukar inte en frisk hund betee sig.

Håller med #1 om att en frisk hund inte gör på det viset. Men den kan ju vara fysiskt frisk, och ha en osundhet mentalt eller så.

Är han osäker generellt sätt? Rädd i nya situationer och så? Vaktar han mycket?

Jag tycker att du förklarar väldigt bra, vad som har hänt tidigare. Han har inte blivit förstådd när han morrat, och visat att han inte känner sig trygg i situationen.

Vad gäller ben som han vaktar - kan det hjälpa att avdramatisera detta med ben genom att:

*Köpa många ben - ju större tillgång på ben det finns - ju mindre intressant blir det att vakta. Måste du ta benen , så ge honom en köttbulle istället.  Allt ska bara vara positivt och gå lugnt till.

Är han känslig(eller har han varit känslig) för ögonkontakt med främmande personer. Har han morrat och/eller visat tänder åt främmande personer eller dig när du stirrat på honom? 

*Vissa hundar är väldigt känsliga när man stirrar på dem. De tar det som ett hot. (Att han bet när vännen klappade honom på huvudet - kan ju vara att han kände sig lite trängd i soffan. När handen försvann ur synhåll från hunden - blev han osäker på vad personen skulle göra med honom- och bet ).

*Du kan lära dig att de lugnande signaler till hunden. T ex titta på honom med lite sömniga/halvslutna ögon , gäspa mm. Det finns en bok som heter just "lugnande signaler".

Jag skulle sluta upp med att vara så "på" hunden. Låt honom komma till er istället. De gånger du lockar på hunden skulle jag vända bort blicken en aning när han närmar sig (signal som visar att du inte vill utmana honom).

Förebygg bitandet i soffan genom att låta honom vara ifred/ alternativt locka honom till sin egen bädd tills vidare, när ni ska sitta i soffan.

Förebygg bitandet i sängen genom att förbjuda båda hundarna att ligga i sängen en tid - tills den osäkra hunden blivit tryggare.

Soffan, sängen och benet är ju alla tillgångar -det finns få av dom och alla tycker om dom (förutom er och tuggbenen då :-)  )

När han väl har bitit är det nog inte så mkt att göra åt saken. (Bästa är nog att inte visa ngn reaktion alls.. om det går)

Var konsekvent tydlig i ditt kroppsspråk med hunden. Inga överraskningar när han sover eller när du vill busa med honom. Han ska lita på dig till 100%.

Hoppas råden ger ngt .. Lycka till.

Ålder o ras på Leo, dito med äldre hunden. Har Leo varit hos er sedan han var 8v?

#4 Leo är den äldre. Han är 3 år född i maj och kom till oss 9 veckor gammal. Det enda tidigare hemmet har varit hos uppfödaren.

#3 Tycker att dina tips var bra, jag ska ta det lugnt med honom helt enkelt, och vara extra "snäll", alltså tydligare och vänligare när jag vill något.

Gällande din fråga om han är känslig, så skulle jag säga nej faktiskt, i alla fall när det kommer till ögonkontakt. Han blir avvaktande mot främlingar som ska klappa men har inget emot att jag eller någon annan tittar på honom vad jag vet. Fast jag tror inte att jag har testat med att stirra honom i ögonen… Kan testa lite försiktigt, och se vad som händer :)

I överlag är Leo en ganska försiktig kille, han är känslig för korrigeringar (med bl.a koppel) och för tonfall och så.

Sen har vi redan stor tillgång på ben, jag har hört att antingen ska man ha massor eller inga, så vi har massor för tändernas skull :). Det fungerar ganska bra.

Ska ha dina råd i åtanke. Tack!

#1 och #2 Jag förstår att ni rekommenderar en veterinärsundersökning, har själv tänkt på det. Problemet är att om det inte är något fel, så har jag kastat pengarna i sjön. Och det brukar inte vara lite pengar. Därför tänkte jag åtminstone börja med att försöka träna bort det, innan jag tar kontakt med veterinären. 

#2 Han vaktar nog inte mer än en vanlig hund, skäller på ringklockan på dörren och när någon passerar vår altan. 

Han har varit rädd för tunnelbanan, men jag tror faktiskt att han har vant sig vid den nu. Annars kan jag inte direkt komma på något. Plastpåsar och vass-strån som flyger kan vara läskiga, men det är bara att gå fram till det otäcka så accepterar han det.

Osäker rent allmänt får du gärna utveckla, ge lite exempel på situationer:).

#5 Tänker på om han är en osäker hund helt enkelt, vilket isåfall borde kunna märkas på hans kroppsspråk och agerande i olika situationer. Att han tar till bett så pass lätt (låter ju inte direkt som en trängd situation att bli klappad i soffan…) kan ju vara ett tecken på att han alltid går omkring och känner sig orolig.

Eller (jag vet att du inte vill kolla honom hos veterinären men vill ändå påpeka detta igen) så har han faktiskt ont någonstans, och reagerar med bett när någon rör honom på ett ställe där det gör ont. Skulle ju t o m kunna var något medfött om han alltid har varit sådan (har inte superkoll på sjukdomar, men kanske finns det någon sjukdom som skulle kunna ge en sådan smärta vid beröring?).

Det verkar inte som att han bara markerar/nafsar heller ju, för att varna folk, utan han biter så hårt att det faktiskt går hål…

Gällande kostnad för vet-besök så borde det väl inte bli så himla dyrt med en koll där de går igenom hunden och letar efter smärtpunkter typ. Kanske tar de något blodprov också, jag vet inte. Men det lär ju inte gå på flera tusen väl?

 Gällande osäkerhet i olika situationer så är min erfarenhet att många hundägare inte riktigt ser att deras hund faktiskt är osäker. Menar inte att det är så för dig, men det skulle kunna vara så och därför tar jag upp det. Jag vet flera fall där ägaren tror att hunden är glad och social, men där man som utomstående ser andra delar av hundens beteende i t ex kroppsspråket och ser att det faktiskt är osäkert vaktande det rör sig om och inte ett glatt hälsande. Det är ju lätt att bli hemmablind, menar jag. :)

Jag betalar under 900 kr hos distriktsveterinär för en "rutinkoll" även om jag ringer om ett specifikt problem! Och även om självrisken känns dyr att betala om det blir röntgen och andra undersökningar som kostar så är det bra mycket billigare att betala några tusen i självrisk och få problemet löst än att behöva åka till sjukhus för att hunden bitit någon innan och behöva opereras och gå igenom rehab ;)

#7 Ja och visst styr man väl själv lite grann över vilka undersökningar man vill göra? Säg att de vill röntga bara för att de inte hittar något vid rutinkollen, och man själv känner att det blir för dyrt och onödigt så kan man väl tacka nej till det? Man kanske behöver spara ihop till röntgen t ex, och göra det några månader senare eller så vill man inte göra det alls. Rutinkollen borde man ju kunna göra ändå, menar jag. Säkert kan mycket upptäckas bara vid rutinkoll, t ex smärtor som man sedan vill röntga. Och har de upptäckt sådana smärtor så vill nog de flesta hundägare röntga, även om det blir dyrt, för då har man ju en eventuell ingång till orsaken till hundens problem.

Jag tänker på att hunden verkar ta till ganska hårda bett av till synes små provokationer (säger till synes då vi ju inte vet om provokationen var extrem smärta vid beröring). I ett sånt läge kan det ju verkligen vara läge att syna problemet i sömmarna ordentligt, och därför är det jättebra TS att du börjar ta tag i det här. :) Det värsta vore ju om hunden bet någon i ansiktet eller högg ett barn som sedan blir hundrädd för resten av livet… Gällande ekonomi borde en sån situation bli betydligt dyrare än veterinärbesöket.

#5 problemet är att om du inte låter veterinär undersöka hunden, inklusive ev röntgen så bryter du mot djurskyddslagen. Att få veta att hunden inte har fel på skelettet är inte bortkastade pengar.

Djurskyddslagen tar inte hänsyn till djurägarens ekonomi, är hunden sjuk/lider så skall den undersökas nu o inte om några år när ägaren har mer pengar i plånboken.

#5 
Problemet är att om det inte är något fel, så har jag kastat pengarna i sjön

Menar du allvar nu?? Istället för att tänka: Om det inte är nå fel
Tänk istället: Om det ÄR nå fel

Din hund går kanske runt och har jätteont ngnstans och du vill inte kolla utifall det INTE är något fel…🤔… Jisses…🥵

Tänkte precis som #10

#7 ja man kan styra lite över vilka undersökningar som genomförs och jag frågar alltid varför de vill göra just den undersökningen, men råder veterinären att man bör genomgå tex en röntgen för att de inte hittar fel så tycker jag absolut att man ska låta dom göra det!

Kan även tipsa om att alltid ha en veterinärkassa, där du sparar en peng i månaden. Hör hemma så har vi alltid självrisken på 1800 och lite till så vi vet att vi har pengar om det skulle behövas ett veterinärbesök! Då behöver man inte känna att man inte har råd att besöka vet och man vet att man har pengar för att täcka självrisk och sådant som känns dyrt! :)

Håller med om att det skulle vara bra med att kolla upp honom hos veterinär. Då kan du sluta oroa dig för den saken. Jag har hört att vissa veterinärer kan prova med att ge hunden smärtlindrande för att se om ett negativt beteende upphör efter det. Naturligtvis efter att ha gjort en kroppslig undersökning. Har du förresten kollat öronen på hunden så att de ser ok ut?

Svårt att ge råd utan att ha träffat hunden.

Jag kan förstå att du har visat hunden vad den inte får göra - men har du visat hunden vad du vill att den ska göra? Jag menar som ett tryggt ledarskap där du guidar hunden igenom olika situationer, som känns jobbiga för den?  (T ex visa hunden att den ska sitta/stå vid din sida när ni möter främmande ute. När den sitter där är den trygg, dvs ingen får hälsa på hunden). 

Tänk tillbaka på de situationer som han har morrat på dig eller andra, liksom nafsat och bitit. Kanske ser du en röd tråd där…

Jag har och har haft liknande problem med min hund Mille. Men hans problem har radikalt minskat när jag har gjort såhär:

-Jag klappar honom så sällan det bara går. De enda gångerna jag har mysstund med honom är när han är mätt och uttröttad. Är Mille i lite fel sinnesstämning (som när man har någon kompis på besök) och jag klappar honom förstärks de känslor han har och osäkerheten träder fram i form av aggressivitet. 

(Ledarvargarna putsar vanligtvis inte på någon under dem i flocken, så om man har en hund som är väldigt signalkänslig kan detta sända ut felaktiga signaler att man ena stunden fjäskar och andra stunden bestämmer)

- Varje gång han morrade i soffan sa jag: "gå ner" och höll stenhårt på den regeln. Om det kommer någon som vill sätta sig i soffan nu så ser jag att han blir sur, men hoppar då självmant ner av ren vana.

- Jag har vant honom vid munkorg under positiva metoder så den har han på sig ibland när vi t.ex. har barn på besök. Då kan jag känna mig lugn och på så vis sänder jag inte ut ens en gnutta nervositet som kan påverka Mille och det gör att även han blir tryggare.

- Jag har märkt att innan Mille blir ilsk och börjar morra så slickar han sig om överläppen. På så vis har jag kunnat avleda honom från det han tänkt att göra innan det hänt. Detta har också hjälpt. _Så kanske finns den signalen kvar hos din hund? 
_
(Jag avleder honom med att locka på honom, kanske be honom göra ett lätt tricks, gå fot därifrån, äta något gott. Dock ska man inte stoppa fram en godis framför näsan under tiden han morrar för att tillkalla hans uppmärksamhet, utan det är sekunden som han bryter sin sura stund för att titta till på mig som precis sagt hans namn, då får han en bit)

- Ska Mille utsättas för en krävande situation som t.ex. gäster, så cyklar jag med honom så att han innan får av sig all överenergi och blir helt slut. Men passivitetsträning är lika viktigt då han är så stressigt lagd. 

Jag har en kinesisk nakenhund. Vad är det Leo är för ras?

#6 Det skulle mycket väl kunna vara så att han är osäker i stort, vid närmare eftertanke så springer han många gånger under sängen för att han känner sig otrygg i olika situationer. Har du något tips på hur jag ska stärka honom, förutom att bli väldigt snäll allmänt och träna lite småtricks?

#14 Ursäkta, jag är lite trött, men vad är det för röd tråd du syftar på att jag ska se? Att jag har varit dålig på att visa vad hunden ska göra istället för det oönskade beteendet när han har blivit otrygg? Det stämmer i sådana fall ganska bra tror jag. 

Problemet är också det att det här går så himla fort. Det flesta "attacker" sker inomhus och också oftast mot den andra hunden. Då brukar det vara svårt för mig att hinna ingripa innan det redan har skett. Jag ska absolut göra mitt bästa för att läsa av Leo bättre, oftast rör det sig om något ben när den andra hunden kommer nära. 

Jag ska poängtera att man kan klappa honom över hela kroppen utan att han blir osäker. Dessa attacker brukar dessutom ha ett ganska långt tidspann emellan sig, i alla fall när det är emellan människa och hund. Mellan valpen och Leo sker det tyvärr oftare.

#15 Tack för användbara tips! Jag är inte duktig alls på att läsa av hundar, så därför har jag det lite svårt med Leos signaler. När han precis ska attackera så spänner han kroppen, sänker huvudet och tittar på en med en slags "gå iväg"-blick kan jag tycka. Men dessa signaler är inte lika tydliga som en morrning för mig. Munkorg, sofftekniken och avledningsmanövrarna verkar vara extra bra tips. Tack så mycket!

Nu orkade inte jag läsa de andra kommentarerna, men en osäker hund ska man aldrig "dalta" med enligt mig. Ni ska inte gula om han visar osäkerhet eller visar tecken på att han känner sig trängd, bättre att bara går. 

Att både din mamma och din kompis satt och klappa hunden på ett ställe som du förklarat att han kan bli rädd på tycker jag inte är bra. För han kanske visade väldigt lite att han var trängd genom att försöka trycka sig emot soffan, eller flytta på sig? I vilket fall så förstärker man det enbart beteendet genom att klappa den!

Av min erfarenhet tycker jag att den nervösa hunden måste få möta det  den är rädd för, eftersom den vinner genom att få undvika det. Men om du hade fler hundar sen innan, hur är dom i sinnet? Eftersom en osäker hund rehabeliteras mycket snabbare om den får vara med en lugn och undergiven hund till vardags!

* Detta är enbart MINA åsikter

Föresten, det är inte Rage Syndrome?

hur har det gått här=

#19 Vi har lärt oss att ta hänsyn till hans problem, och han får en mer begränsad tillvaro. Hos de goda bekanta får han hålla sig nära oss medans han är där (ska skaffa en bättre munkorg) och han får inte umgås med främmande hundar i större utsträckning (han hälsar knappt på några nya hundar och får inte följa med hem till någon). Han har blivit något lugnare mot den yngre hunden, vant sig mer, och attackerna sker mer sällan nu. Dessutom får de inte vara tillsammans ensamma eller på natten.

Jag har dessutom upptäckt att Leos sociala hundspråk inte är särskilt bra. När han ska visa avståndstagande signaler så flyger han upp och hugger flertal gånger i luften nästan på en gång, istället för att morra. Han börjar stirra, sedan hoppar han över morrningen och flyger på.

I och med att attackerna sker så pass sällan så begränsar vi Leos vardag istället. Han får helt enkelt inte hänga med på dem situationerna där vi vet att risken är stor att något sånt här sker. Det hela känns hanterbart nu. 

Jag ska skaffa en bättre munkorg och lära in ett bra "gå ner".

Min situation var hopplös jag och min man stod på gränsen till skilsmässa. Jag var i ett hemskt tillstånd och kände att jag inte orkade med livet längre. Jag fick reda på prästen TAKUTA som jag kom till med många recensioner om hans tempel och jag kontaktade honom. Prästen TAKUTA han gjorde en återföreningsförälskelse för mig och nu mår vi bra igen mer än någonsin tidigare. Tack så mycket präst TAKUTA för att du räddade mitt äktenskap. Du kan nå prästen TAKUTA på hans e-post (egbedietakuta@gmail.com) eller whatsappa honom på detta telefonnummer (+16592027218) https://wa.me/+16592027218.
eller så kan du kontakta honom på facebook https://www.facebook.com/share/19fohCc7a2/?mibextid=wwXIfr
Och du kan kontakta honom för andra problem som
1) Kärleksbesvärjelser
2) Lost Love Spells
3) Skilsmässa
4) Bindande trollformler.
5} Penisförstoring och andra justeringar
6) Demonteringstrollformler
7) Graviditetsproblem